NÖD, DÖD och FALNAD GLÖD

Om pjäsen:

En kort enaktare om en äldre man som förlorat sin bror. Uppdelad i sju delar, varvat med korta musiktrudelutter. Hela pjäsen utspelar sig i en utetupp med två hål. Ett s.k. dubbeldass. Det är inrett med diverse prylar. Både nödvändiga sådana och mindre nödvändiga. Verktyg, tidningar, en broderad väggprydnad samsas med oboy-gömma och hemliga häften. Den tysta brodern finns inne på dass när pjäsen börjar och han sitter på sin plats under hela föreställningen. Han reparerar saker, skruvar, står för musiken (i vårt fall en melodika) och läser tidningar. Ibland möts brödernas blickar men den tysta brodern säger aldrig någonting och gör minimalt med miner. Han bara lyssnar, ibland aktivt och ibland mindre aktivt.

Om språket:

Det är en finlandssvensk pjäs som vid några tillfällen driver med det finska språket och dess brytning. Den dialektala finessen kan lätt bytas ut till någon annan dialekt i någon annan by. Det är viktigt att skådespelaren bearbetar replikerna så att de passar i hans mun, så att det löper och känns bekvämt för honom att spela.