STENPLOCKERSKORNA

Om pjäsen:

Pjäsen utspelar sig på en stensorteringsavdelning på en stor kalkfabrik i ett litet gruvsamhälle i början på 50-talet. På stensorteringen arbetar ett antal damer eftersom det här tunga, farliga och icke-hälsofrämjande arbetet utfördes främst av kvinnor. En dag börjar en ny och ung flicka på stensorteringen. Hon passar till en början inte in bland de barska damerna men eftersom hon har kopplingar till fabrikens direktör så har hon fått anställning trots att hon vid första anblicken framstår som fullständigt oduglig för arbetet. Och här börjar sedan en berättelse om hur det gick till när stenplockerskorna såg till att kräva sina rättigheter. Som kuriosa för den som inte känner till den här typen av arbete så kan berättas att sorteringen i all sin enkelhet går ut på att sortera bra kalksten från dålig kalksten. De stora klimparna rullas in på ett band från gruvan och kvinnornas uppgift är att plocka bort de dåliga stenarna från bandet och placera dem under rullbandet för att sedan forslas bort med hjälp av stora och otympliga kärror.

Om karaktärerna:

I pjäsen möter vi människor från olika klasser i samhället. Det är viktigt att de från lägre klass inte framställs som bittra eller avundsjuka. Det är starka kvinnor som alltid reder sig. På samma sätt är det viktigt att t.ex. Direktören inte blir för styv i korken. Den nya flickan Liv i sin tur kan man gärna till en början få tro att är en tafatt finfröken men ganska fort ska man förstå att hon är både listig och klipsk. På stensorteringen ska det vara en barsk men hjärtlig stämning trots att damerna är i olika åldrar och med helt olika bakgrund.

Om scenografin och omgivningen:

Största delen av handlingen utspelar sig i stensorteringens ”paus-rum”, det behöver finnas ett stort bord och ett antal plåtskåp. Allting ska gärna gå i gråskala och se både dammigt och slitet ut. Man behöver kunna ta sig till ett utrymme där själva sorteringen pågår men där utspelas ingenting. Dessutom utspelas vissa scener hemma hos direktör Malm. Han och hans fru Myrthel bor väldigt flott och fint och ska naturligtvis stå i stor kontrast till stensorteringen som är ytterst spartanskt inrett. Utöver detta utspelas fåtal scener i en läkarmottagnings väntrum, på direktör Malms kontor och utomhus. Dessa platser kan skapas med enklare medel, eventuellt med inga alls. En sprängsignal ljuder med jämna mellanrum under pjäsen. Det är som ett larm som tyder på anommande sprängning i gruvan eller på att det är kaffepaus eller slut på kaffepausen.

Om musiken:

Musiken har en ton av visa och folkmusik. Musiken kan framföras med endast piano och violin, men kan med fördel utökas med gitarr, bas, fler violiner, dragspel, mm. En sångkör/grupp får gärna ingå i ensemblen. Noterna har melodi, sångstämmor, ackordbeteckningar och riktgivande tempoanvisningar, så instrumentarrangemang får jobbas fram av musikerna eller anlitad arrangör. Låtarna kan/får transponeras så de passar sångarnas röstomfång. ”Övrig musik” får gärna ligga kvar under repliker. Den kan läggas in på flera ställen än nu inskrivet, eller flyttas eller tas bort.

Om språket:

Det är en finlandssvensk pjäs och är således fyllt av ord, uttryck och finlandismer som inte fungerar exempelvis i Sverige. Det är viktigt att skådespelarna tar sig friheten att bearbeta replikerna så att de passar i deras munnar och så att de blir förstådda av publiken.